CPH:DOX 2014

Publicerat den 17 november, 2014 | av Dokumentärfilmer.se

0

Intervju med filmfotografen Anders Löfstedt

Jag fick möjligheten till en intervju med filmfotografen Anders Löfstedt som har jobbat med dokumentärfilmen ”The Man Who Saved The World” under många år.

Dokumentären är en berättande och storslagen ”hybridfilm” som ger rysningar längs med ryggraden på en, men det är också en gripande historia om mannen som faktiskt räddade världen och om hans kamp för att få sitt liv tillbaka på rätt spår innan det är för sent. En helt fantastisk film som jag såg på CPH:DOX som berör och som är mycket aktuell med tanke på hur läget i världen är just nu.

…Över till intervjun med Anders Löfstedt


 

The Man Who Saved The World

Foto: The Man Who Saved The World

Först och främst, grattis till alla framgångar med filmen ”The Man Who Saved The World”.

– Tackar tackar.

Skulle du kunna berätta lite om din bakgrund?

– Jag är uppvuxen i Jönköping. Startade stillbilds karriär bl.a på länsmuseet i Jönköping. Där gjorde jag bl.a utställningar och dokumentär fotodokumentation. Fram för allt var det stillbildsfilm
vi gjorde i samband med mitt fotograf jobb som förde mig vidare till filmberättandet. Därför sökte jag mig vidare till film/media utbildningen på Nordens fhsk Biskops Arnö 1990-92. Kom sedan via lokal TV4 Jönköping vidare till Den Danske Filmskole 1993-97.
Har jobbat med film och TV med Danmark som bas sedan dess.

Vad gillar du bäst med ditt jobb?

– Jag är mycket glad i mitt arbete. Otroligt privilegierat att komma runt på besök i alla möjliga situationer och miljöer i världen. Har faktiskt funderat på vad som skulle kunna vara ett alternativ sysselsättning men inte kunnat hitta något som kan konkurrera med yrkeslivet jag har i dag. Så jag håller nog på så länge det går 🙂
Jag gillar resorna och variationen i miljöer och typer av jobb jag har. Jag är glad att vara en del av ett historieberättande. Att mina bilder har en naturligt existensberättigande och funktion som förmedlare av berättelser. Det är fint att som team ha ett gemensamt mål i det vi skall förmedla till åskådaren. Det är svårt att gå vilse så länge man har en bra idé om vad slutmålet i kommunikationen är, det är tryggt 🙂

Vad skulle du säga är dina styrkor som filmfotograf?

– Tror mina styrkor är kombinationen av skolning i både dokumentär- och fiktionsmiljö. Jag tar med mig det estetiska ’fiktions-tänket’  och lugnet i situationer där det skall gå snabbt. Omvänt tar jag med mig vanan att jobba snabbt med litet team in i fiktions världen. Dessutom ser jag mig själv som en bra lyssnare och uppmärksam betraktare, vilket jag ser som en stor fördel när man jobbar dokumentärt.

Din CV-lista på din sida www.anderslofstedt.com är lång och gedigen, vilken film har varit mest krävande?

– Svårt att säga vilken film som varit mest krävande. Inget projekt är det andra likt och alla har sin egen form för utmaning. Kan säga att det tuffaste nog varit den mentala utmaningen att tillsammans med regissör (och andra) ha extremt höga ambitioner som inte helt varit delad med den stora produktionsapparat som seriefiktion kan innebära. Jag har till gengäld upplevt några av de bästa stunder i samma TV-Drama miljö, när hela produktionsapparaten varit totalt synkad och alla gått all in.

Vad var det svåraste under inspelningen av The Man Who Saved The World?

The Man Who Saved The World

Stanislav Petrov. Foto: The Man Who Saved The World

– Oj oj. Jag har jobbat med den filmen under så många år. Allt från första research med en liten DV kamera 2004 till de sista scenerna för biograf filmen 2011-12. Svårt att svara på den frågan. Men det var alltid lite spännande varje gång vi varit borta från Stanislav en längre tid att möta honom igen och se hur han hade det, vilket humör han var på och om vi skulle kunna filma direkt, eller väntat par dagar.
Det var så klart lite svårt med att kommunicera med Stanislav i starten. Men jag kände direkt en slags koppling med honom. Vi utvecklade en form för ordlöst språk (och tror jag, gemensam respekt) som underlättade filmandet första tiden av projektet. Det var en stor barriär att komma tätt på Stanislav och få honom att uttrycka känslor och att komma bort från att uttrycka sig i understatements eller allt för stor ödmjukhet. Stanislav är fostrad i den sovjetisk armén och ett samhälle där man inte visar känslor. Med tiden utvecklade regissören Peter och Stanislav en form för samarbete som överkom dessa olikheter. Det var en en svår process och en stor prestation från dem båda.

Kan du berätta om något annorlunda som hände under inspelningen?

– Annorlunda att med 10 cm undgå få en ölflaska i huvudet utkastad från sjunde våningen i hyreshuskomplexet vi filmade i utanför Moskva. Eller att från en balkong i samma hus stå och bevittna hur regissören hoppar in i en bil och låser dörren för att slippa få stryk av en rätt sur rakad muskeltyp.

Att möta upp på ett filmset i Brooklyn utan att ha tillåtelse att filma, och att åka därifrån med en nyckelscen med både Robert De Niro och Matt Damon. Filmtillåtelse inskaffad av mig från De Niro själv, efter det var alla dörrar öppna 🙂

Kommer ihåg hur totalt uppslukad Stanislav var på ett lite slumpmässigt besök på ett militärt flygmuseum i USA. Hur han i timvis gick och tittade på planen och studerade deras tekniska info på skyltarna framför dem. Att höra honom lyriskt tala om dessa flygfarkoster och i detalj kunna beskriva hur långt de kund flyga och vilken vapenbestyckning de kunde förväntas ha mm. Något han studerat i detalj under sin tid i sovjetiska militären, men bara kunnat se som små prickar på en skärm i kontrollrummet på den tiden.  Samma känsla var det i ett museum av en MinuteMan missil avfyrningsbunker. Stanislav gick nästan andäktigt skridande förbi alla kontrollpaneler. Långsamt smekande alla knappar liksom för att försäkra sig att det han såg verkligen var verkligt. Han hade tidigare aldrig kunnat drömma om att få se dem i verkligheten, det var stort för honom.

Hur uppkom idén med att göra dokumentärfilmen?

– Producenten Jacob Staberg och regissör Peter Anthony läste en liten artikel om Stanislav i en tidning här i Danmark, Weekend avisen var det nog. De tog kontakt med journalisten som skrivit artikeln och hon gav dem info om hur man skulle få tag i Stanislav. Kort efter det åkte vi fyra man på vinst och förlust över till Moskva med en liten DV kamera för att starta processen som utmynnade i filmen ’The Man Who Saved The World’ ca 9år senare. Tror inte någon av oss kunde förutse hur lång process, stort arbete och fantastisk film det skulle resultera i.

Har du någon favoritscen i filmen?

– Scenen med Stanislav, där han övar repliker från filmen ’Bodyguard’ som Kevin Costner spelar huvudrollen i. En varm fin spontan scen….

Vad har varit roligast under inspelningen?

– Det är både roligt och tufft att arbeta med en regissör som har extremt höga ambitioner. Det är en frihet att veta att hur det än går på en filmdag, skulle regissören aldrig nöja sig med att det blev mediokert i den slutliga filmen…

En hemsk fråga att ställa, men hur stor är risken idag för ett kärnvapenkrig tror du?

– Det är helt tokigt och helt logiskt. Så länge det finns kärnvapen är det risk att det händer en olycka eller att vapnen blir använda. Ju fler kärnvapen ju större risk, så risken är dessvärre rätt stor…

Tusen tack för din tid Anders och lycka till med allt!

 

Taggar: ,



FavoriteLoadingLägg till på min lista!

Kommentera

Tillbaka till toppen ↑