Dokumentärfilm är ett visuellt berättargrepp som handlar om att lära ut saker om alla möjliga ämnen. Natur, kultur, historia och kända personligheter är bara några av de många ämnena som behandlas och målsättningen är att tittaren skall få lära sig något av att se den. För vissa människor är detta mycket roligare och intressantare än vanlig spelfilm då det handlar om verklighet snarare än påhittade scenarion med skådespelare och utbudet är enormt.
Det finns dock en genre av dokumentärfilmer som inte egentligen är dokumentärer utan så kallade mockumentärer eller, lite tråkigare och mer pragmatiskt, fiktiva dokumentärer. Här har man använt sig av det klassiska berättargreppet som man har i vanliga dokumentärer, som handhållna kameror, kommentarer och intervjuer, och även om ämnet är påhittat så framförs mockumentärer som om den vore verklig.
En av de absoluta kultfilmerna i denna kategori är Spinal Tap från 1984 som handlar om ett fiktivt rockband med samma namn. Medlemmarna i gruppen intervjuas om sin musik och sina liv och kameran följer dem under deras turné. En klassisk scen är när en av bandmedlemmarna fastnar i metalldetektorn på en flygplats då han stoppat in en metallgrunka i byxorna så att han skall se mer välutrustad ut än vad han verkligen är. Det lustiga med denna mockumentär är att bandet Spinal Tap efter filmsuccén blev ett verkligt band som verkligen släppte skivor och gjorde ett flertal konserter. Livet imiterar konsten!
Sacha Baron Cohens film Borat!: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan från 2006 blev världssuccé. Här får man följa journalisten Borat från Kazakhstan som åker till USA för att gifta sig med Pamela Anderson, med ett stort antal dråpliga scener där amerikanerna inte förstår att han inte är på riktigt.
